ianttila

Snart får jag i alla fall dricka kaffe i Central Park och resa runt lite.

Ja idag har jag nu nått den dagen då min tid som au pair officiellt är över. På mitt konto på CC står det alla datum som gäller, och idag är sista dagen då förlängningen nått sitt slut, även fast jag har gått med på att jobba denna vecka också.

Det är fantastiskt hur fort det verkligen går, även om det känns som om jag har varit här väldigt länge och det svenska vardagslivet figurerar någonstans i huvudet som ett vagt minne som allt eftersom blir mindre och mindre. Men jag vet att det beslut jag tog i januari 2008 har varit det bästa jag har tagit, och har gjort allt som hänt sedan dess möjligt.

Så nu är jag praktiskt taget arbetslös, senast jag var "mellan jobb" var i augusti förra året då jag hade en vecka mellan jag slutade i familjen tills jag började hos den andra och sen var det en vecka mellan USK jobbet och innan jag åkte iväg till USA. Men till skillnad från då vet jag nu inte helt till hundra hur och var och när nästa sak börjar.
 

Som klyschan som skrivs i year books, - It's been a long strange trip.


Au Pair skolan, Long Island, New York. Hade verkligen ingen aning om hur allt skulle bli.


Portland, där jag bodde i ett år.


...och nu utanför DC.

Jag är så van nju att säga att jag är au pair om någon frågar vad jag gör men nu kan jag inte säga något längre, för jag har inte jobb eller något annat för tillfället. Weeeird...

Jag räknade precis hur många dagar jag har kvar i USA och såg att det bara är 20. Det är ju helt sjukt! 20 dagar är ju ingenting och jag har så mycket att göra innan jag far. Jag måste ta och göra en lista på allting så att jag faktiskt hinner med och inte glömmer någonting.

Det kommer ta evigheter att packa ihop allting i mitt rum också, och sedan städa och göra allting rent. Kläder som jag inte använder behöver slängas, och den tredje väskan har ännu inte blivit köpt. Jag måste ha klart allting inom en och en halv vecka för efter det bär det av till Chicago.

Hela det här au pair livet har hållit på så länge nu, så det kommer bli så abrupt att flyga till Sverige igen där jag inte har bott sedan 2008. Samtidigt så planerar jag ju att komma tillbaka i höst men som med allt annat så vill jag ha det klart genom visum osv tills jag verkligen kan räkna med det, precis som innan jag for hit. Det kommer kännas mycket lugnare när allt verkligen är spikat.

Men mitt mål med denna vecka är i alla fall att packa så mycket som möjligt och städa så att inte så mycket återstår att göra efter det utan kan bara ta det lugnt och inte stressa för mycket.

Nu kom jag på en av dom jag såg i helgen men inte kunde koppla ihop till ett namn. Det var Katie Couric och Bryan Miller bla, och sen såg jag bara ryggtavlan på någon, tror det var antngen Alba eller Scarlett. Men det var ett rätt kul sammanträffande och kändes ganska lustigt att vara på samma hotell som så många A- list kändisar. Jag ångrar att jag inte tog med mig kameran hur mycket som helst för det hade varit kul att ha lite bilder på dem. Men Margit tog i alla fall några och på presidentbilen, så får se när jag kommer åt dom bilderna.

Brukar annars aldrig ha turen att se någon men nu under våren har det varit en del i alla fall...


Katie, Freeman & Versace

En god natts sömn kan verkligen göra mycket, vaknade utan huvudvärk och kände mig väldigt pigg vilket annars aldrig händer utan det brukar ta över en timme innan jag ens är halvt vaken.

Det blev ännu en lång dag idag och sedan blir det ett par timmars jobb imorgon också, så det blir en bra check imorrn. Sen tror jag att Julia kommer ner till DC från NYC också, så då blir det utgång!

Sen är det ju Valborg nu, vilket jag inte ens haft en tanke på. Att det redan blir maj imorrn- samma månad som jag måste åka hem. Efter denna helg är det bara 3 ynka veckor kvar vilket är helt galet. Det känns som jag har varit i USA i evigheter och vardagen i Sverige känns sååå avlägset och det kommer bli riktigt märkligt att vara tillbaka. Jag planerar att komma tillbaka hit i augusti och stanna i upptill 2 år dock, och det som återstår av den planen är att göra ett engelska test på campuset och sedan fixa ett nytt visum. Datorerna där hade kraschat tidigare pga det höga trycket sa hon som bokade in mig- och om det gör det när jag är där så är jag körd och kommer antagligen missa deadlinen.

Men det får ordna sig, det är ingen idé att sitta och tänka på saker som kan gå fel utan jag får ta det som det kommer. Nu är det fredagschill!

Seattle 2008, känns som igår men ändå en evighet sedan. Här hade jag bara varit i staterna i lite över 3 månader.